Är alla barn lika värda?

 

Denna text är Leyla Ghasemianis tal vid Barnen Först: s tredje internationella konferens i Stockholm februari 2005.

 

 

Vad har vi för synsätt och värderingar idag i Sverige när det gäller mänskliga rättigheter i helhet och barnens bästa i synnerhet?

Om vi kastar en blick på socialtjänstlagen, eller de erkända samhällsvetenskapliga teorierna får tidliga signaler om vad barnens bästa innebär.

En helhetssyn är en av de viktigaste aspekterna för att kunna se barns behov. De sociala, ekonomiska, psykiska och medicinska förhållandena är olika delar av ett sammanhängande system med familjen som dess nav. Varje problem i ett av de områdena kan sätta spår i de andra och göra livet svårare.

Barnens rätigheter påverkas precis som de andra sociala problem av de ekonomiska, politiska och kulturella faktorer som råder i samhället.

Barn som bor i olika förortsområden i stora städer som Göteborg, Stockholm och Malmö har olika förutsättningar och möjligheter för sin uppväxt och utveckling. Barn till fattiga familjer drabbas i mycket större omfattning av socioekonomiska, psykosociala och även medicinska problem än barn i rika områden. Och det svåra och obegripliga är att det är just de i fattiga områdena som man sparar och drar ner mest och minskar resurserna för befolkningen. Antalet lärare i skolorna minskas, dagispersonalen det samma; skolor sparar på alla pedagogiska resurser som hjälper barn i en normal utveckling.

Klasskillnader mellan barn och deras livsvillkor har blivit mer och mer tydligare. Fatiga barn får mindre omsorg, vård och mindre resurser för skolan även om deras livssituation är hårdare och med mera familje-, sociala, ekonomiska och psykosociala problem.

 

Här vill jag peka på ett annat problem. Barn med invandrarbakgrund drabbas ännu mer av de faktorerna som jag nämnde för fattiga barn i helhet. Dessa problem kan vara omfattande och det gäller inte bara Sverige utan i hela väst världen.

Barn ses som föräldrarnas ägodelar och behandlas som förutbestämda arvtagare av alla religjon och kultur och uråldriga traditioner. Flickor som vill leva sitt liv och bestämma över sin livssituation förhindras fortfarande av sina föräldrar med hjälp av myndigheternas slapphet och den välkända bortförklaringen som heter religionsfrihet och respekt för kultur.

Små flickor bär slöja på förskola och i skolan och blir förhindrade att delta i många nödvändiga lektioner med föräldrars begäran. Och slutligen barn behandlas olika och har olika rättigheter för att de har olika ekonomiska förutsättningar och olika etniska och kulturella ursprung. De naturliga olikheter som finns bland människor och barn permanentas och förstärks med en diskriminerande politik som gör att barnen får olika värde och olika förutsättningar för sin utveckling. Detta gör att det mångkulturella samhället inte blir rikare och vackrare för sin variations rika färger och nyanser utan blir fattigare och, ojämlikt och åtskilt på olika plan och blir delad i många oriktiga små bitar utan ett naturligt och mänskligt sammanhang och samverkan. Då ökar motsättningarna människor emellan och samlevnaden, gemenskapskänslan och samhörigheten försvinner. Man skiljer människor med påhittade identiteter som etniska, religiösa, kulturella olikheter istället för att förstärka de gemensamma intressen och lika värdighet och lika rättighet för alla. 

 Många barn och ungdomar mår dålig redan i förskolan på grund av de ojämlika förhållandena och den olika behandling som för sig går där. Det finns fortfarande inte ett tidigt förebyggande arbete inom socialtjänsten för att kunna jämna ut de olikheter i livsvillkoren som finns mellan barn. Hedersrelaterat våld och våld mot flickor lever kvar i många familjer. Det saknas effektiva strukturella åtgärder med ett förebyggande syfte. Jag hoppas att vi ser dessa problem på allvar och kunna hitta sättet att arbeta för ett gemensamt mål.

Och målet ska vara lika rättigheter och lika värde för alla människor i vårt samhälle och lika förutsättningar för alla barns utveckling och uppväxt.

 

 

 

Leyla Ghasemiani

Ordf. Barnen Först - Göteborg