Se kopplingen mellan islam och hedersförtryck

 

Det är dags att kartlägga hur politisk islam fått svängrum i det offentliga rummet i det så kallade "demokratiska mångkulturella paradiset" Sverige.

Under tiden som debatten om islamofobi är intensiv, lever ett stort antal barn och ungdomar under religiöst förtryck. De får till exempel inte delta på alla lektioner i skolan, inte umgås med klasskamrater och tvingas att fasta - på grund av sina föräldrars religiösa övertygelse.

Det här är inga nya problem, men våra makthavare har vägrat att ta sambandet mellan religion och hedersrelaterat förtryck på allvar. Nu vore det högaktuellt att undersöka hur islam fått svängrum i det offentliga rummet - inte minst inom skola och undervisning. Och vilka som får betala ett skyhögt pris för det.

 

Den senaste i raden av rapporter, "Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms Stad", visar till exempel att över 3000 av huvudstadens ungdomar lever utsatta för hedersförtryck. Vår huvudstad Stockholm har varken saknat insyn, handlingsplan eller tilldelade resurser. Ändå lever och frodas problemen - och det gäller även i resten
av landet.

 

Vi kan med fog tala om det stora isberget under ytan. Samtidigt är rädslan för att inte trampa religion och tradition på tårna extremt stark och utbredd.

En rad forskare, frivilligorganisationer med flera har larmat, rapporterat och varnat under årens lopp. För några månader sedan kom rapporten om läget i Malmö, om hur politisk islam och "kulturkontrollanter" styr och förtrycker människor som inte lever "rätt" enligt dessa.

 

För två år sedan kom doktorsavhandlingen "Utbildning på (o)lika villkor - om kön och etnisk bakgrund", där skolans svek och rädsla för att trampa religion och tradition på tårna tydliggjordes. För bara nämna några exempel på undersökningar som uppmärksammats, i bland annat media.

 

Det finns inget utrymme för de ansvariga att skylla på okunskap. Vad har regeringens satsningar och handlingsplaner mot hedersvåld och hedersförtryck egentligen bidragit till hittills, för de utsatta? Inte mycket. Det visar Stockholms Stads rapport, till exempel.

 

I den undersökningen berättar ett stort antal ungdomar om sin utsatta situation. Dessutom deklarerar många en djupgående misstro mot berörda myndigheter, som polis och socialtjänst. I ungdomarnas ögon är det heller ingen idé att vända sig till skolan.

Skolors respekt för religion och tradition är ofta större än respekten för elevens rätt till undervisning och rätt till umgänge med skolkamrater. Pojkar som har till uppgift att hårt kontrollera sina systrar i skolan, är vardagsmat för många lärare och skolledare idag. Det vittnar både forskning och folk på fältet om.

I "bästa" fall sätts oftast en vanlig rutin igång - föräldrarna kallas till ett gemensamt möte med representanter från skolan, där ett brådskande ömsesidigt samförstånd eftersträvas. Utgångspunkterna är givna. Där ställs ofta ungdomarnas alldeles för "långtgående förväntningar och bedrifter" mot väggen. Det brukar vara en tryckt och skambelagd process för den utsatta.

 

Situationen uppmanar till barnets tystnad och acceptans. I en sådan situation - vad kan ett barn förvänta sig av sin lärare eller skolpersonal? Att de ska stå på hans eller hennes sida och stå upp för elevens rättigheter - mot föräldrarnas vilja? Så sker alltför sällan, enligt forskning och våra egna erfarenheter. Därmed rättfärdigar skolan barnens hedersrelaterade uppfostran och traditionen fortplantas vidare.

 

Kopplingen mellan islam och hedersförtryck är en grundläggande aspekt i sammanhanget. Varför är det det? Alla som utövar hedersförtryck är inte muslimer, det finns också kristna och ateister som utövar det. Men vi har en starkt framväxande, konservativ politisk islam som vinner gehör runtom i världen och även här hemma i Sverige.

 

Det finns välorganiserade, inflytelserika krafter som gör allt för att få all kritik mot hedersrelaterat förtryck i islams namn att framstå som islamofobi. Och många får lida för det.

Hedersförtrycket svävar inte i luften utan ett sammanhang. Inte sällan bottnar den i och livnär sig av islamska, religiösa och traditionella värderingar.

Den dominerande integrationspolitiken har genom tiderna dragit en skiljelinje mellan hedersfenomenet och religionen islam. Diskussionerna i medierna, kring Stockholms Stads nyligen publicerade studie, tyder på hur envist myndigheterna fortsätter med den här farliga och destruktiva linjen.

 

Det blir absurt när samhället bestämmer sig för att aktivt gå emot hedersförtrycket, samtidigt som man väljer att hålla religiösa, förtryckande värderingar under armen. Priset för detta betalas av, inte minst, tusentals barn och ungdomar - med värdighet, respekt, livsutrymme och livsglädje som insats.

 

Stockholms Stads rapport är ett bevis på ett stort misslyckande hos myndigheter och makthavare. De efterföljande diskussionerna hitintills tyder inte på någon stor förändring i sikte. Helt enkelt och krasst, innebär det då att alla - inte minst ungdomar och barn - får vänja sig vid hedersförtrycket.

 

Jo, men förresten: För de som är modiga nog att höja rösten, för de som har mod att ta alla risker, för de som inte bedrar sig själva med religiösa förklaringar, för de som besitter tillräckligt med kunskap mot alla kulturrelativistiska, islamhyllande inslag; då finns det skyddade boendet och hemlig identitet att söka!

 

Vi är sedan länge i en mycket svårhanterlig situation. Dags för de ansvariga att vakna.

 

Sara Mohammad
Ordförande, Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime
Mostafa Asadpoor
Ordförande, Föreningen Barnen först