Blanda inte in religion i barnens liv

Nedanstående artikel har varit publicerad i Göteborgs Postens debattsida 2004-06-01 under samma rubrik.

I sitt inlägg i GP-debatt 22/5 hävdar Kalsoom Kaleem att jag kränker muslimska kvinnor genom min kritik av religion och slöja. “Muslimska” kvinnor är individer. Jag kritiserar inga individer, utan religiösa värderingar och påbud. Det enda heliga för mig är människan och livet! Kaleem tror att jag blir tyst om hon påminner mig om att det är de heliga religionerna jag kritiserar.

Kaleem tar grundlagen och religionsfriheten till sitt stöd när jag vill stoppa slöjan och religionens inbladning i barns liv. Lyckligtvis är grundlagen formulerad på ett sådant sätt att den inte kan gå religionens ärenden så som de religiösa vill. Tvärtemot Kaleems önskningar, inskränker den svenska författningen religionsfriheten på väldigt många områden, eftersom lagarna inte utgår från religionernas påbud. Homosexuella avrättas inte; äktenskapsförbrytare stenas inte; månggifte, kättar- och häxjakt, könsstympning, mäns överhöghet och kvinnors underordning etc. är förbjudna i lag torts att de utgör olika satser inom islam, kristendom eller judendomen. Religionen har alltså inte frihet att göra vad som helst trots de “heliga böckernas” hjärtliga önskan om guds makt på jorden. Vad som ska vara “fri” eller inte, är en fråga om styrkeförhållande. Jag förespråkar en icke religiös stat med sekulär lagstiftning. Det gemensamma planet skall religioner inte få beträda. Religion skall ju vara privat och privat betyder där andra inte skall eller behöver infinna sig. Skolan inte är ett privat område utan ett samhälleligt sådant. Statliga och kommunala myndigheter är inte heller privata domäner. De får inte bära något religiöst eller etniskt specifikt kännetecken eftersom de måste vara neutrala på detta område och utgå endast från den mänskliga identiteten och medborgarskapet.

Kaleem avfärdar mitt påstående att slöjan är ett medel för kontrollen av kvinnans sexualitet. Hon säger att männen inte har med slöjan att göra utan den är ett påbud från gud och att muslimska flickor bär slöjan av religiös övertygelse och kärlek till gud. Jag håller med Kaleem om detta! Troende islamiska män behöver inte vaka över sina fruar eller döttrar för att kontrollera deras umgänge. Det behöver de inte göra när “gud” gör det för dem. Och gud finns där närvarande med sina påbud inne i hela den religiösa kvinnan.

För Kaleem är gud ett heligt väsen men inte för mig. Guds ord är patriarkatets ord och patriarkatet är inget annat än den samhällsordning där mannen är överhuvudet och kvinnan den lägre stående varelsen som skall tjäna gud, mannen. Om gud inte hade varit männens språkrör, hade även män burit slöja! Men det gör inte dem! Kvinnan är gjord för mannen enligt patriarkatet inte tvärtom!

Kaleem och hennes trosförvanter flyr kärnan i min kritik. Barn har ingenting att göra med religion eftersom de inte är mogna för de val religionen innebär. Kaleem har rätt om att “barn härmar sina föräldrar och att det är helt naturligt”. Men denna “helt naturliga härmning” rättfärdigar varken slöja eller andra religiösa påbud för barn. Ännu mer naturligt för barn är öppenheten, nyfikenheten, lusten att forska och pröva det nya och okända. Det lilla flickebarnets naturliga härmning av sin mamma förvandlas till ett onaturligt klädespåbud, när hon inte längre kan ta av sig den på dagis eller i skolan där de jämnåriga går barhuvad! Fria barn härmar lika naturligt sina jämnåriga, sina fröknar och lärare. Men där går tydligen gränsen för dessa små själar med religiösa föräldrar. Hur förklarar den beslöjade mamman för sin lilla dotter när hon ska gå till dagis med slöjan på? Är hon mogen för det beslutet, taget av föräldrarna eller gud själv? Det är just den helt naturliga nyfikenheten och öppenheten som stryps när religionens dogmer och sekterism får beträda barns liv från de tidiga åren.

Kaleem utgår från sina egna religiösa erfarenheter när hon pratar om vegetarianer. Jag känner många vegetarianer som har kött på menyn för sina barn. Och jag känner ännu fler muslimer som låter sina döttrar slippa sjalen och skonar sina söner från omskärelse som barn. De är så frisinnade att de låter sina barn bestämma själva i vuxen ålder ifall de ska ta steget över till det religiösa livsvalet eller inte!

Soleyman Ghasemiani

Ordf. Barnen Först