Den oheliga alliansen!

Öppet brev:

Skolministern: Thomas Östros

Integrationsministern: Mona Sahlin

Att barn inte har något med religion att göra har vi, inom Barnen Först, skrikit ut i många år för statens och myndigheternas döva öron. Man tog inte våra varningar på allvar och våra argument avfärdades under den berömda täckmanteln ”demokrati och frihet”. Av en ren tillfällighet hände samma sak återigen några dagar innan Evin Rubars dokumentärfilm ”I skolans våld” om islamiska skolor visades den 8:e maj.

Rädda Barnen i Stockholm var värd för en paneldebatt ”Barns utveckling och religiösa skolor” den 24:e april. Riksförbundet ”Barnen Först” stod bakom mötet där motståndare och anhängare av religiösa skolor konfronterades. Carl Lindberg, statssekreterare från utbildningsdepartementet var också inbjuden. Som svar på Barnen Försts påståenden om att skolverket inte sköter sitt arbete vad gäller de islamiska skolorna när barn i dessa skolor behandlas lagvidrigt och att flickor och pojkar skiljs åt, att sexualundervisning inte existerar, att dessa skolor struntar i anmälningsplikten vid barnmisshandel, omskärelse och obligatoriskt slöja eller tvångsäktenskap, att barnen lärs i en odemokratisk och islamisk anda, att de uppfostrar barnen i enlighet med traditionella normer… blev Carl Lindberg rasande och kallade våra påståenden som grova anklagelser.

Vad har statsekreteraren Carl Lindberg att säga idag efter den visade dokumentärfilmen? Det vi sade då var egentligen inget kontroversiellt! Vi menade att religiösa skolor startas inte bara för att ha morgonbön på schemat utan för att uppfostra och ”fin-indoktrinera” barn i ett öppet religiöst ram. Det är de religiösa värderingarna som prackas på barnen i skolan. Än så länge har det inte dykt upp någon demokratisk religion i historien. Alla religioner är auktoritära, totalitära och barn- och kvinnofientliga institutioner. De utgår alla från sin fullkomlighet och andra religioners ofullkomlighet, otillräcklighet, kätteri och otillförlitlighet. De som inte erkänner sig till ”den rätta religionen” utesluts från gemenskapen som oönskade element.

De islamiska skolorna är inget undantag utan visar denna grymma verklighet tydligast. Ingen annanstans är könsrollerna så märkbara som inom islam. Slöjan är den mest slående och fysiskt avgränsande symbolen. Den markerar vad kvinnan är och hur hon skall bete sig. De islamiska skolorna ser till att flickor och pojkar anammar de islamiska värderingarna som kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna när det gäller barn, kvinnor, oliktänkande och människor med avvikande läggning. Vad tycker utbildningsministern Thomas Östros och integrationsministern Mona Sahlin om att denna ”jämlika islamiska uppfostringsmetod” praktiseras i stats- och kommunfinansierade islamiska skolor i det demokratiska Sverige? Vad säger de om att små barn tvingas eller ”övertalas” att skämmas över sina kroppar och att dölja sina av naturen tillskänkta särdrag?

Vi har sagt hela tiden att barn behöver vara barn för att kunna utvecklas till fria normala vuxna senare i livet. Religion tillhör absolut inte barnens värld. Religionens otidsenlighet, dess vidskepelse, oflexibilitet, trångsynthet och fintlighet mot människans frihet borde vara tillräckliga för att det skulle bli barnförbjudet som vilken annan våldsfilm.

De islamiska skolorna är ett näste för fundamentalism och patriarkala och traditionella värderingars bevarande. De är barnfientliga eftersom barn inte kan värja sig, försvara sig mot eller argumentera sig ur dessa odemokratiska och frihetsfientliga normer och system. De måste få bli vuxna innan de får möta religionen på allvar och bestämma sig för vad de ska tycka eller tro om den.

För barnens skull, för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheternas skull, för alla vår framtids skull, för jämlikhetens och jämställdhetens skull, måste vi tänka om när det gäller religiösa skolors vara eller icke vara. Barn är inte föräldrars ägodelar. De skall inte behöva bära sina föräldrars religiösa bördor. Därför skall det inte finnas några religiösa skolor för barn.

Skolverket och utbildningsministern har inte skött sitt arbete ur de drabbade barnens perspektiv. Tar de sitt ansvar eller skall det hela ligga även i fortsättningen på de försvarslösa små barnens späda axlar?!

Soleyman Ghasemiani

Ordförande för ”Barnen Först”

2003-05-19