19 åriga Leilas smärtande livsberättelse

 

 

Reportage av: Zohre Torkmani 

 

Denna artikel är hämtad från den persiska tidningenEtemaad, nr. 706, 2004-11-28”, som utkommer i Iran.

 

 

Leila ryktes från sin sömn av ljudet från ytterdörren från gården. Tittade noga på de radade sovplatserna i husets enda rum. Mammas sovplats, bredvid pappa, var tomt. Hon stegade försiktigt över sina fyra börder som låg och sov, till rummets andra sida. Där satt hon, med sitt oborstade hår och otvättade ansikte och väntade på mammas återkomst.

En timme senare kom mor tillbaka med sina trasiga tofflor. Hon gav Leila en bit av det färska brödet hon hade med sig. Istället för att dra henne i håret som hon brukade göra när Leila skulle komma hem, strök mor henne i håret mjukt och sade snällt: ”Kära Leila! Jag ska ta dig med mig någonstans! Du ska få ostbågar också…”

Mamma hämtade en tvål, från kistan i hörnet av rummet, som bara användes vid fester eller när man var bjuden till någon. I det kalla höstvädret, tvättade mor henne med vattnet från vattenkokaren i ena hörnet av gården och torkade henne med sin gamla slöja.

Sedan klädde mor hennes vackra kropp i en röd andrahands klänning som hon hade köpt nyligen. Leila var bara 8 år men såg ut som en 12-13 årig flicka. Skyndsamt och med stor möda borstade mor Leilas rufsiga rödbruna hår. Hennes kinder var rodnade efter mammas omsorgsfulla tvätt av hennes ansikte med tvättsvampen. Nu var hennes vita hud ännu vackrare.

Mor tog på sig den fuktiga söljan; tog Leila i handen och begav sig ut. En timme senare befann Leila sig i en lyxig villa med sin mor. Ett vackert hus omhägnad av långa metallstaket. Leila var helt upptagen och fascinerad av husets prakt när mor kallade in henne. En stund senare lämnade mor henne ensamt med en mycket välklädd man i hennes fars ålder. Leila skrämdes av mannens stickande blickar och hans flåsande. Hon ville lämna rummet när hon hörde hur mor låste dörren bakom sig.

Varför lämnade mor henne ensamt i rummet med den främmande mannen? I den tidiga morgonen var det ingen som hörde hur ett litet barn krossades, likt en liten kristalldocka, bakom höga stenmurar och metallstaket under slagen av en människas fattigdom och en annans kättjefullhet och önskan att äga mer och mer.

Sedan den dagen tillryggalade Leila dag efter dag stadens gator från norr till söder och gick in ensamt genom de dörrarna som öppnades och väntade henne. Hon brukade inte längre titta tillbaka för att se sin mor avlägsna sig. När hon låg där under de obarmhärtiga djurens tassar tänkte hon att det här var kanske en av vuxnas grymma lekar. Leila hade nyss fyllt 9 år när hon fick erfar både moderskap och svedan efter den första piskstraffen. Hon fick 100 piskrapp.

När hon var 12 år gav föräldrarna Leila till en afghansk man för en summa pengar i ett arrangerad tillfälligt äktenskap, det så kallade ”Sihge”.  Istället för sin mor, var det nu svärmodern som auktionerade hennes kropp i den ensidiga handeln. När hon var 14 år blev hon gravid för andra gången. Först fick hon ta emot sitt lagenliga straff, 100 piskrapp, sedan skickades hon till förlossningsavdelningen för att föda sina tvillingar.  När det första tillfälliga äktenskapet var till ända, såldes hon återigen av sin familj i den grymma sexmarknaden. Hans sista ägare blev en 55 årig man som hade fru och två barn. Maken bjöd kunderna hemma.

En kall höstdag, gick det slutligen att läsa i tidningarna: ”En 18 årig flicka, ledare för en prostitutionliga, har arresterats i staden Arak”. 

Domstolsförhandlingarna mot Leila sattes i gång mycket snabbt. Domaren för tingsrätten, avdelning 25, dömde Leila till döden och 100 piskrapp efter en snabb genomgång av ärendet och den åtalades erkännande. Domen skickades vidare till Teheran för bifall. Leilas advokat lämnade två överklaganden där Leila ber om förlåtelse. Men…?

 

För att få besöka en flicka i fängelset som dömts till döden för prostitution vid 18 års ålder, slog jag många dörrar. De ansvariga i fängelset var mycket restriktiva med motiveringen att hon är tungtbelastat. När fängelsets tunga metalldörrar öppnades till sist mot mig, tack vare ett brev från den ansvariga domaren i ärendet, förväntade jag mig att träffa en klipsk flicka som medvetet verkat på sexmarknaden. När hon kom in till socialarbetarens rum, med svart slöja, vit schal, klädd i olika färger med både kort- och långarmade skjortor, trodde jag inte det skulle vara Leila. Hennes blick var oskuldfull. När hon pratade om sitt liv, sin plågsamma barndom, och tiden då hon födde sina tvillingar, blev jag mållös av enkelheten i hennes språk. När jag frågade henne hur mycket hon fick av kunderna, fastnade ett bittert leende på hennes läppar och svarade med en barnslig ton: ”Jag fick aldrig några pengar. När jag åkte till hemmen med min mor, köpte hon tuggummi, ostbågar, klubba,… till mig. Jag vet inte; kanske min mor eller mina makar genom de tillfälliga äktenskapen, ”sighe”, tog emot pengarna. Jag såg ingenting”.

 

18 åriga Leila M. har dömts till döden anklagad för spridande av hor, otillbörliga relationer och utomäktenskapligt förhållande. Detta trots att socialarbetare på fängelset har testat hennes intelligens några gånger och kommit fram till samma resultat varje gång: ”intellektuellt ligger hon på en 7-8 årings nivå”. En flicka som fallit offer för sina föräldrars girighet; en ligaledare som under de senaste 10 tio åren, inte har fått det minsta; varken njutning, förmögenhet eller några sparade pengar på banken…. Leila har varit en bricka i spelet för sin mor, sin far, sina tillfälliga makar och kättjefulla män som aldrig får nog. Leilas del i denna ensidiga handel, har endast varit smärtor, plågor… och nu döden under galgen.

 

Leila har inte ens remitterats till rättspsykiatriskt undersökning. Domaren ansåg att Leilas erkännande av brottet räckte för dödsdomen. Alla, domare som fängelseansvariga,… är samstämmiga i att Leila skall omintetgöras. De menar att Leila har vant sig vid prostitution och att hennes frihet är lika med nedkomsten av tiotalet ytterligare flickor som hon själv. De frågade aldrig sig vad olika ansvariga myndigheter inom rättsväsendet, polisen, socialen och olika hjälporganisationer… gjorde för att rädda Leila från helvetet, när hon fick ta emot 100 piskrapp som 9 åring? Och när piskrappslagen etsade sig fast på hennes 14 åriga kropp som sträckor av sår och smärta, igen frågade sig varför igen.

Leilas död under galgen innebär en utradering av frågetecknen istället för att besvara dem. Att ta bort frågetecknet är ingen adekvat lösning på Leilas, Atefehes … problem.

 

Socialarbetaren tittar på sin klocka. Besökstiden är till ända. När jag ska ta avsked frågar jag henne vad hon önskar sig? Hon säger: ”Jag vet inte. Att domaren ska förlåta mig, att jag inte avrättas, och blir fri och… jag vet inte”. Frågar henne vad jag ska ta med mig till henne om jag får träffa henne igen? Med samma bittra leende på läpparna svarar hon: ”En påse ostbågar och kakaochoklad”.

19 åriga Leila som har suttit inne i 11 månader, med mig som sitt enda besök under hela den tiden, vill inte ha något speciellt av mig. Hon längtar efter ostbågar. Hon bad inte mig om hjälp med eventuell resning i sitt mål. Leila kräver sin försvunna barndom av mig.

 

Översättning:

Soleyman Ghasemiani

Ordf. Barnen Först

2004-12-01