Ett omänskligt beslut

Riksdagen beslutade den 6:e april att gå på regeringens linje när det gäller de apatiska flyktingbarnen. Med stöd av Moderaterna avslogs kravet på att ge de apatiska barnen uppehållstillstånd.

Regeringens policy gick alltså igenom utan några större hinder. Nu ligger de små hjälplösa barnen, än hjälplösare, kvar på sin dödsbädd i väntan på den slutgiltiga avvisningen från Sverige.

Det låter horribelt men det är precise det, det handlar om. Myndigheterna struntar i hur dessa barn mår. Migrationsverket och utlänningsnämnden ser allt annat i de svenska asyllagarna utom barnens bästa och deras rättigheter.

Det är ovärdigt ett mänskligt samhälle att behandla människor på ett sådant grymt sätt. Inte ens som sjuka barn, behandlas de på ett fullvärdigt sätt. Istället för att ge dem professionell vård skickar Barn och Ungdomspsykiatrin dessa barn hem; tillbaka till den miljö som utgör en del av barnens problematiska situation. Där får föräldrarna ta hand om dem så gott de kan. De handlar inte om en normal livssituation utan föräldrar som mår lika dåligt som sina sjuka barn; föräldrar som är upptagna av hur de ska möta döden, tortyren eller fängelsehålorna när de utvisas från Sverige. Många av de vuxna i de apatiska barnens nätverk, är själva nervvrak som behöver professionell hjälp för att bearbeta sina trauman eller sina rädslor. Vuxna som själva står på randen av totalkollaps kan självklart inte ge sina barn den adekvata vård de behöver. Att skicka hem de apatiska barnen för vård i hemmet och känna sig nöjd som vårdgivare med att tillhandahålla familjen dropp, är ovärdig ett humant samhälle.

Dessa barn måste vårdas av professionella på de plaster som är avsedda för att ta hand om barn i det tillståndet. Psykiatrin skall aldrig bedriva migrationspolitik. Ingen läkare bör ta i beaktande vad den sjuke har för medborgarstatus. Alla liv måste vara lika värda och en vårdbehövande måste få all den vård som kan erbjudas för tillfället.

Det är ohyggligt att spela med små livlösa apatiska barns liv i den allt snålare och stramare flyktingpolitiken. Vi har sett dem allt för ofta; medvetslösa apatiska barn, liggande på bår som skyfflas in på trasportplan för att bli av med hela ”problemet”. Detta är att likställa med avrättning eftersom man skickar iväg sjuka barn i dödsallvarligt tillstånd till förhållanden som garanterat är sämre för barnen ur rent mediciniskt perspektiv.

Nu får de över 150 apatiska asylsökande barnen i Sverige fortsätta sin utsiktslösa dödskamp i väntan på att den av regeringen insatta expertgruppen ska komma underfund med hur brett detta fenomen är internationellt; eller kanske för att få det ”bevisat” att det hela är en fråga om ett spel från barnens sida för att få uppehållstillstånd. Oavsett vad experterna lägger fram för regeringen, har vi de redan sjuka barnen som får betala priset för denna motbjudande behandlig av människor med sina förtvinade kroppar och det hjärtskärande lidandet.

Barn skall inte sota för sina föräldrars handlingar. Det är inte de som har bestämt hur föräldrarnas politiska, ekonomiska eller sociala liv skall se ut. Det är inte de som har valt exilen med allt vad det innebär utan det är föräldrarnas livssituation.

Här är det de som för ansvara för föräldrarnas handlingar. De får betala med sin barndom och sin hälsa i flyktingförläggningars kalla, tråkiga och glädje– och hoppstrypande korridorer i väntan på ett positivt besked som sällan brukar se dagens ljus. Denna hopplöshet, frustration, osäkerhet, otrygghet drabbar barn dubbelt så hårt. De har inte utvecklat de nödvändiga psyksiska färdigheterna i att bemästra sådana påfrestningar speciellt när de vuxna i familjen själva är lika försvarslösa inför situationen.

De apatiska barnen måste behandlas som egna individer. Det handlar om deras liv, hälsa och framtid. De måste få professionell vård och uppehållstillstånd omedelbart för att få dem tillbaka till livet.

Nick Alemi

2005-04-16