Fördöm slöja på barn!

Denna resolution antogs av Barnen Först -konferensen i Stockholm, 7-8 september 2002.

Att låta barn bära slöja innebär att utsätta dem för diskriminering och tvång. Att klä dem i slöja måste förklaras olagligt över hela världen som en form av våld mot barn. Barn skall inte behöva befatta sig med slöja, varken ”frivillig” eller ”obligatorisk”. Att beröva minderåriga flickor den frihet som bekväma, moderna, snygga kläder skänker, trots det berättigande som kan finnas i motsatsen, måste förbjudas precis som det är förbjudet att sätta på dem munkavle, handbojor eller ögonbindel. Det förra bör förbjudas lika självklart som det senare. Om någons samvete, den allmänna opinionen eller tidsandan kategoriskt förkastar idén att tillåta att unga flickor går runt i staden med ögonbindel, handbojor eller munkavle, bör de inte heller tolerera att barn bär slöja.

Slöjan är inte ett klädesplagg; att motsätta sig den innebär inte bara ett försvar för rätten att klä sig som man vill, fast det framställs så. Den är inte något som en kvinna beslutar att ta på som omväxling en dag och ta av nästa dag. Det är inte en dress som en ung flicka tar på för att gå på maskerad! Att klä unga flickor i slöja lär dem att de tillhör ett underlägset kön och bör skämmas, och att de är sexobjekt och måste begränsa sin fysiska rörelsefrihet. Genom samma symbol lär sig unga pojkar att de tillhör det ”överlägsna” könet, och att flickor är mindre värda och sexobjekt. På så sätt uppstår och etableras mellan könen en klyfta som blir omöjlig att överbrygga, och detta till ett pris av unga flickors förlust och unga pojkars ”bemyndigande”.

Det är detta som gör våld mot unga flickor ”tillåtet”. Det markerar början på ”sexuell apartheid”, då kvinnor förtrycks i sin barndom och deras möjligheter att njuta ett lyckligt, kreativt liv kvävs i sin linda. Det markerar början på en process där man gör två ojämlika kön av två som föddes jämlika. Detta är början till mänsklig alienation. Målet är att skapa två deformerade kön, d.v.s. överlägset och underlägset, herre och tjänare, försörjare och försörjd, stark och svag.

Mycket mer än ett klädesplagg är Slöja; ett besked om förbud som tvingas på unga flickor; det är en hel serie lagar, hot och verktyg avsedda att kuva och förslava dem.

Slöja på barn är en ytterst allvarlig form av våld mot barn:

• Barnen utestängs från sport och rörelsefrihet.

• Flickorna förvandlas till sexobjekt från nio års ålder. Deras ”myndighetsdag” firas och de förbereds i praktiken för alla sorters övergrepp.

• De berövas sin självrespekt, självuppskattning, ambitioner, förhoppningar och sexualitet.

• De börjar se pojkar som av naturen ”farliga”, grymma våldtäktsmän.

• De berövas sin rätt till fritt umgänge med pojkar och uppfattas av pojkar som sexobjekt, svaga, okunniga syndare som måste ställas under manligt förmyndarskap.

• De får inte spela, dansa, skutta omkring, och utestängs från praktiskt taget alla former av sport, och från vissa yrkesområden.

• Deras frihet till personlig smak förnekas och delas upp i religiös och profan.

I ett nötskal är slöjan på barn ett system för att hjärntvätta flickor och pojkar; det är ett verktyg för att marginalisera hälften av samhällets barn. Det strävar efter att göra de båda könen till främlingar för varann. Det måste avskaffas.

Hedersmorden på unga flickor är ingen tillfällighet. De är den naturliga följden av påbudet om Slöja i unga flickors och pojkars liv i islamiska miljöer. Man kan uppröras över hedersmord och samtidigt strunta i rötterna till dessa illdåd. Varje hederlig person som läser om Fadimas, Saras, Pelas och tiotals andra unga flickors tragiska liv frågar sig utan tvivel om orsaken. Islamiskt våld som inträffar mitt i den ”civiliserade” västvärlden är ingen tillfällighet. Dessa skändligheter är inte resultatet av förtvivlan, fattigdom eller hängivenhet. Dessa mord är officiella islamiska domar mot ”olydiga” kvinnor. Om en far, bror och make inte dödar sin ”otuktiga” dotter, hustru och syster förlorar de sin ”heder”. Detta är vad unga oskyldiga flickor får lära sig i islamiska skolor och med slöjan.

Det finns bara ett sätt att få slut på dessa skändligheter. Dödandet av barn och unga flickor i islamiska omgivningar kan bekämpas. Det är bara genom att rädda deras liv, frihet och uppfostran från det inflytande den islamiska omgivningen utövar som dessa tragedier kan förhindras effektivt. Detta skydd bör absolut börja med att förbjuda slöjan på barn. Barns rättigheter liksom mänskliga rättigheter är universella och måste tillämpas även i islamiska miljöer.

Dessa rättigheter, även innefattande rätten att klä sig som man vill och umgås med medlemmar av motsatt kön, måste vara lika självklara som rätten att andas. Dessa rättigheter kan inte fråntas en svensk, tysk eller brittisk flicka; det måste bli omöjligt även då det gäller barn födda i islamisk miljö.

Soraya Shahabi

2002-09-07