Glöm aldrig Beslan

Lördagen den 3 september 2004 var en fasans dag som skall minnas för alltid. Det var en dag då barn slaktades inför världens ögon. Platsen var en skola i Beslan i den ryska delrepubliken Nordossetien. Förövarna var islamistiska terrorister under ledning av den ökände tjetjenske terroristen Sjamil Basajev. Terroristerna hade stormat skolan 1:a september, den första skoldagen i Ryssland. Över 1200 personer befann sig i skolan när de första skotten avfyrades och islamisterna tog barn och vuxna som gisslan. I tre dagar satt alla dessa barn gisslan under hotet om att sprängas till döds av fanatiska islamister för ett självständigt islamistiskt Tjetjenien.

Klockan 13.05 den 3: e september smällde det och livet gick till spillo för många barn. 319 personer dog därav 186 barn och 12 skolpersonal. Lika många skadades av splitter och det rasade taket på gympasalen där gisslan satt fast.

Denna hänsynslösa terror mot barn visar prov på den avskyvärda värdegrund som de islamistiska terroristernas värdesystem och idealvärld bygger på. Den politiska islam skyr inga medel som helst för att upprätta sitt efterlängtade islamistiska styre. I kampen mot den ryska fienden har de visat att de är kapabla till vad som helst. I juni 1995 stormade Basajev och hans män ett sjukhus i den sydryska staden Budjonnovsk och tog 1000 personer som gisslan. Upplösningen av dramat kostade 200 människoliv. Andra exempel på denna hänsynslösa mördande av civila var bombdåden i ett hyreshus och tunnelbanan i Moskva och det senaste gisslandramat i Dubrovka-teatern i Moskva hösten 2002.

Ändamålet helgar medlen är ledstjärnan för de islamistiska terroristerna överallt i världen. Den nationalistisk-islamistiska rörelsen visar oss sin hemska gestalt på sin drömvärld genom det helvete den skapar på ditvägen. De Sprängda barnen, de lemlästade sängliggande människorna och de avrättade sjuka människorna på sjukhusen talar sitt tydliga språk. Nationalismen och islamismen är barns fiender. Barn tillhör den grupp i samhället som brukar hamna sist och offras väldigt lätt när nationen, religionen, kulturen, traditionen etc hamnar i främsta rummet.

Denna nationalism är lika avskyvärd på bägge sidor av konflikten i Tjetjenien. Den ryska armens härjningar i Tjetjenien är vidriga. Människofientligheten i denna konflikt är jämförbara på båda sidor. Förlorarna är som alltid de mest utsatta grupperna i samhället: barn, sjuka, gamla och det civila samhället i allmänhet.

Sara Alem

2005-09-06