Liv i spillror

Omskärelse tar död på människor

Den fjärde maj 2004 satte han punkt för allt det lidande han fick utstå i 38 år. Han riktade gevärspipan mot tinningen och tog avsked från livet som började med en livslögn; en lögn som förföljde honom livet ut.

David Reimer och hans tvillingbror föddes i Winnipeg i Canada i augusti 1965. Livet gick sin normala gång fram till den sjätte månaden då de skulle visa sin förening med gud. Denna föreningsakt skulle äga rum på sjukhuset under beprövade läkares insyn. Någonstans fallerade den gudomliga processen. Det annars så enkla ingreppet förvandlades till en mardröm, en tragedi i ordets riktiga bemärkelse. Davids föräldrar, trogen sin religion och sina traditioner hade beslutat sig för pojkarnas omskärelse. Nu låg de där på operationsbordet utan någon aning om det ödesdigra missgreppet. David blir den förste olyckliglottade gossen som får genomgå den förbundet med den för honom okända guden. Det som aldrig skulle hända, blir ett ofrånkomligt faktum. Omskärelsen går snett och lille Davids penis blir helt bränd. Tragedin gör att tvillingbrodern Brian slipper blir omskuren.

Tragedin slutar tyvärr inte där. När David har fyllt 2 år, bestämmer föräldrarna efter samråd med den kände läkaren och sexualforskaren John Money att operera bort hans könsorgan helt, kastrera honom och uppfostra honom som flicka. Efter detta blir hon Brenda. Brenda skulle aldrig få veta om sin maskulina bakgrund. Money drev tesen om att människor födds könsneutrala. Han menade att könsidentiteten inte hade något med biologin att göra utan miljön var den avgörande faktorn. Här börjar den andra tragedin. Money hade ett utmärkt tillfälle att pröva och bevisa sin förträffliga tes när han nu hade fått ett tvillingpar till förfogande. Föräldrarna hade i uppdrag att se på David som en flicka, behandla henne som en flicka och få honom att vara en flicka. På så sätt skulle man se hur miljön gör människor till ”det de är” och man kunde se skillnaderna i och med att den andre, brodern Brain fungerade som ”kontrollperson”.

För att göra det hela kort, gick slutligen Moneys experimentet till intet. David blev aldrig den flicka Moneys teser hade förväntat sig. Vid tretton års ålder fick han återigen bli den pojke han hela tiden var. Men livet var redan förstört för både honom och hans tvillingbror. Brian blev inte sig likt sedan han fick kännedom om historien. Han utvecklade en schizofren identitet och dog senare av en överdos intagna tabletter. Och David sköt sig till döds till slut.

Dokumentären som visades i SVT 2 i måndags kväll var ett hjärtknipande historia. Men den led samtidigt av stora brister däribland barnperspektivet som det viktigaste. En av de brännande punkterna som programmet struntade fullständigt i, var själva omskärelsen. Hade denna tragedi utspelat sig alls om det inte var för omskärelsen i grund och botten? Det var väl inte Davids egen vilja eller hans beslut som gjorde att han till råga på allt miste sin penis, hela sin barndom och livet som vuxen? Han kunde inte rå för det. Han var ju bara sex månader gammal! Han kunde inte ens kommunicera med gud för att ha valt någon förening med honom eller av rent respekt skänkt delar av sin kropp till den allsmäktige! Vad hade då David, som en sex månaders baby med gud och religion att göra? Han kunde väl inte ha haft någon religion eller några teologiska kunskaper då att bekänna!

Det finns säkert de som förbannar dessa rader som överdriven svartmålning av religiösa seder och bruk och pekar på att miljoner barn blir omskurna utan att några sådana svåra komplikationer. Det kanske är så men min poäng är att ett fall är ett fall för mycket. Tyvärr drabbas många barn av allvarliga komplikationer till följd av omskärelsen världen över. Vi får inte glömma att majoriteten av dessa ingrepp sker utanför sjukhusmiljö vilket per automatik höjer risken för svåra komplikationer avsevärt.

Barn har egentligen ingenting med religion eller andra konstruerade tillhörighet eller identiteter att göra. Det är föräldrarnas religion, identitet eller begivenheter som invaderar barns liv; tränger sig in på deras miljö, kränker dem och misshandlar deras kropp och själ. Varför skulle Davids föräldrar ha rätt att bestämma över hans penis överhud? Varför skulle de ha rätt att bestämma om att kastrera honom? Varför skulle de ha rätt över hans könsidentitet? Vi såg hur David ville vara David när han fick tillfälle att säga sin mening även om det var med självmord som vapen?

David Reimer är tyvärr inte ensam. Det finns många barn som delar hans öde på olika nivåer. Omskärelse hör till en av de barnfientliga ingrepp som praktiseras även i Sverige med lagen i sin rygg. Pojken som blir omskuren kan inte få tillbaka den delen av sin kropp när han är vuxen och kan bestämma på egen hand över sin kropp och själ. Föräldrar skall inte vara sina barns allsmäktiga gud. Ett ingrepp som inte kan motiveras nödvändigt ur rent medicinskt perspektiv borde vara förbjudet. Inga religioner, traditioner, eller kulturella sedvänjor bör få förmörka våra barns barndom. Låt barn vara barn. De kan bestämma själva vad de vill bli eller vara, när de är mogna för det.

Allan Weis

2005-02-21