Trossamfunden och jämställdheten

Maria Hagberg

Genom att kvinnor är så starkt underrepresenterade i de religiösa samfunden är det svårt att se hur en förändring ska ske inifrån, skriver Maria Hagberg (fi), Höganäs. Vid en konferens på Rosenbad i höstas presenterade samordnaren för de religiösa samfunden tankar kring att sprida kunskap om hedersrelaterat våld. När han fick frågan hur resursfördelningen skulle se ut och hur pengarna skulle fördelas mellan samfunden svarade han att de inte hade avsatt ekonomiska medel för detta arbete utan han med flera skulle inspirera dem att ta tag i frågan. En annan fråga han fick var hur de tänkte arbeta med jämställdheten i trossamfunden. Då sa han att "det hade de inte tänkt på men de skulle ha det i åtanke".

Vid en konferens på Rosenbad i höstas presenterade samordnaren för de religiösa samfunden tankar kring att sprida kunskap om hedersrelaterat våld. När han fick frågan hur resursfördelningen skulle se ut och hur pengarna skulle fördelas mellan samfunden svarade han att de inte hade avsatt ekonomiska medel för detta arbete utan han med flera skulle inspirera dem att ta tag i frågan.
En annan fråga han fick var hur de tänkte arbeta med jämställdheten i trossamfunden. Då sa han att ”det hade de inte tänkt på men de skulle ha det i åtanke”.
Utan pengar och idéer är det föga trovärdigt att det kommer att ske någon större reformering inom överskådlig framtid. Konservativa och fundamentalistiska krafter regerar i de flesta trossamfunden och de växer sig allt starkare. Alltför ofta får dessa föra talan oemotsagt i flera betydande media utan att ifrågasättas.
Pingstpastor Green, Al Haqq (den svenske imamen), uppropet mot homovigslar, kvinnoprästmotståndare och abortmotståndare. Hatbrotten ökar och ett ytterst fåtal leder till fällande dom, hedersvåldet får fortgå utan reaktioner, kvinnoprästmotståndare, abortmotståndare, religiösa friskolor, vi kan fortsätta i all oändlighet.

Åsiktsyttringar som får fortgå med riksdagens och regeringens goda minne och med ett tamt försvar om att religionsfrihet eller yttrandefrihet ska gälla. På vems villkor då kan man undra?

Det är en välgärning att Svenska kyrkan efter 500 år löses från staten och det kanske äntligen finns en chans att upprätta ett rättssystem som inte grundar sig på kristna värderingar utan på de mänskliga rättigheterna. Katolska kyrkan har gått ut och fördömt feminismen. Den är ett hot mot familjen och uppmuntrar homosexualitet, enligt den dåvarande påven. Starka krafter där verkar mot abort och för att preventivmedel ska förbjudas. Katolska kyrkan har precis som islam en tydlig markering ”hora eller madonna”, men man har olika bestraffningssystem för att förhindra olämpligt beteende hos kvinnan.
Islam har i flera muslimska länder kopplingar till bland annat sharialagstiftningen som anbefaller hårda straff, framförallt mot de kvinnor som bryter mot reglerna. Islam är, vid sidan om katolska kyrkan, en av de stora världsreligionerna. Kvinnan behandlas som en ägodel helt öppet, viktig är kontrollen över kvinnans sexualitet.

Desintegreringen i samhället gör att fundamenta-listiska, religiösa tolkningar får starkt fäste och fungerar som kontroll över kvinnan.
Nu är det dags att synliggöra de problem som råder, antingen det gäller den enskilda familjen eller på det strukturella planet. Risken är stor att man genom att osynliggöra detta bidrar till ökad rasism och fortsatt könsförtryck. Religionen och dess uttolkare påför människor skuld och skam och förblindar deras syn på människan som en fri och självständig varelse. Vilken rätt har de att motverka den för mänskligheten viktiga grundinställningen om alla människors lika värde? Med vilken rätt kan de fördöma kärlek mellan vuxna människor?

I Sverige och runt om i världen förhindras kvinnor ett självständigt liv på grund av religiös fundamentalism. Den religiösa övertygelsen borde vara en privat angelägenhet. Vi behöver en rejäl reformering av världssamfunden för att en förändring skall komma till stånd.

Genom att kvinnor är så starkt underrepresenterade i de religiösa samfunden är det svårt att se hur en förändring ska ske inifrån. Det är troligare att internationella överenskommelser och att FN: s deklarationer för mänskliga rättigheter ska spela en större roll.