Förbjud omskärelse av pojkar

(Publicerad i GP - Fria Ord ; 14 juni 2009)  

Tvärt emot SKL:s rekommendationer måste omskärelse av pojkar totalförbjudas

Sveriges Kommuner och Landsting har gått ut med rekommendationen att landstingen ska erbjuda omskärelse av pojkar även om det inte är medicinsk motiverad. Därmed ska landstingen bekosta den omfattande religiöst grundade omskärelsen av små pojkar. Bakgrunden till motiveringen grundas på Socialstyrelsens rapport 2007 rörande omskärelsens utsträckning och farhågor för pojkarna. Analysen av rapporten var en alarmerande situation för uppskattningsviss 2000 barn vilka omskärs årligen utanför hälso- och sjukvården. I dagarna slog Astrid Lingrens barnsjukhus återigen larm om att barn som har omskurits av privatpersoner i hemmet har råkat riktigt illa ut.

Detta är en farlig och oacceptabel situation som en direkt följd av legalisering av omskärelse i Sverige 2001. Enligt samma lag lämnades tusentals pojkars öde i föräldrarnas och diverse personens händer både inom-, och utomlandets gränser i Sverige. Varken Socialstyrelsens rapport eller Astrid Lindgren sjukhusets återkommande larm säger någonting om det ont och de lidanden offren, pojkarna, gått igenom om de omskurna pojkarna inte hamnar i  akutmottagningarna till följd av komplikationerna.

Omskärelse är inget annat än öppet misshandel där försvarslösa barn utsätts för både psykisk och fysisk lidande.  Den kränker barnens integritet och vällbefinnande. Sorgligt nog är detta övergrepp lagligt i Sverige. SKL:s rekommendationer är ämnade att plåstra de värsta konsekvenserna av detta övergrepp. Religionsfrihet kan aldrig ursäkta föräldrarnas och deras gudars vilja och vidskepelser styra över barnens grundläggande rättigheter, däribland rätten att bestämma över sin kropp.

Det är självklart att landstingen skall rycka in och behandla skadorna för barn vilka råkat ut för missöden efter omskärelse. Men det är fel att samhället ska bekosta föräldrarnas urgamla seder. Man kan inte göra det åtminstone i namnet av ”barnen bästa” såsom SKL rekommenderar. För ”barnens bästa” borde Sveriges Kommuner och Landsting ifrågasätta själva övergreppet vare sig det är religiöst motiverad eller inte. Förslaget kommer inte att åstadkomma avsevärda förbättringar för barnen därför att barnens kroppar och integritet kränks oavsett om övergreppet sker av medicinskt behörig eller obehörig personal. Landstingens resurser kommer aldrig att räcka till för att kontrollera alla eventuella behöriga utövare. Det finns flertals viktiga frågor när det gäller säkerställningen av en ”barnvänlig omskärelse” såsom SKL propagerar för. Hur skall små barn kunna göra sig hörda om sin mening, om de kan ha en sådan mening helt emot sina föräldrar? Är det småbarnens ansvar att skydda sina snoppar mot vuxenvärldens angrepp? Vem ska betala för upplysningsarbetet att offren ska kunna ha en chans att anmäla sina klagomål? Vem ska betala de posttraumatiska konsekvenserna?

För försvaret av barns rättigheter som individer, för barns rätt att slippa stå till tjänst för de vuxnas gudar, för barns rätt att inte bli berövade sina kroppsdelar, för rätten att inte bli misshandlad eller utsättas för lidande, bör Sverige stoppa denna grymma behandling av pojkar. När barnen blivit vuxna män, låt dem då få bestämma över formerna för sin penis, gudaktig eller inte, och bekosta sina eventuella önskade kirurgiska ingrepp till sista öre.

Soleyman Ghasemiani

Sara Mohammad

Staffan Gunnarson

Mostafa Rashidi