Vad har flyktingbarnen gemensamt med barn till de arbetslösa?

Hittills har Migrationsverket fått många kallduschar på grund av den försumlighet som myndigheten visat beträffande asylutredningar där barn står i centrum. Reportage efter reportage, ser vi barn på randen till kollaps för att Migrationsverket avslagit familjens ansökan om asyl. Man kan utan tvekan påstå att bristen på barnperspektiv i den svenska asylpolitiken är en skamfläck som inte kan tvättas bort enkelt.

Men det är inte enbart inom asyl- och flyktingfrågor som barnperspektivet och barns bästa kommer i kläm, utan även på andra områden ser samma fenomen. Arbetslöshetsförsäkringen är en sådan. Speciellt när man hör från olika håll att det finns många som erhåller ersättning utan att vara berättigade till det. Därför har man bildat en ny myndighet, IAF, Inspektionen För Arbetslöshetsförsäkring.

IFA: s uppdrag är att utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna och granska Arbetsmarknadsverket.

En kort genomgång av 9 §, lagen om arbetslöshetsförsäkring gällande begränsningen i att söka ett lämpligt arbete, kan vara intressant i barn-perspektivets namn.

Så står i 9 a §: ”Under de första 100 ersättningsdagarna i en ersättningsperiod får en sökande begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet. Detsamma gäller vid ny arbetslöshet, om tolv månader förflutit sedan den sökande senast fick ersättning och ersättningsperioden inte har löpt ut.”

Det betyder att som arbetssökande har man rätt att begränsa sig att söka lämpligt arbete både yrkesmässigt och geografiskt under de första 100 ersättnings dagar. Vad händer då med begränsningen efter de 100 dagarna? Då är det ”den svenska arbetsmarknaden” som gäller.

För att få en tydligare bild om IAF: s föreskrifter om tillämpningen av 11 §, lagen om arbetslöshetsförsäkring gällande lämpligt arbete, hittar man de allmänna bestämmelser som inte alls har barns bästa för ögonen.

Då upptäcker man att de arbetssökandes barn inte har så mycket att säga när deras föräldrar ”tvingas” att flytta från den ena orten till den andra.

Om barn till flyktingar tvingas följa föräldrarna utan deras samtycke och får lida på grund av de vuxnas beslut under olika faser av asylutredningen, så befinner sig barn till arbetssökande efter de 100 ersättningsdagarna i samma situation.

I ett land där barnens rättigheter har bättre skydd inom lagstiftningen, borde någon sakkunnig för de olika barnorganisationerna undersöka barnens rättigheter när föräldrarna hamnar i arbetslöshet. Speciellt när begränsningen till att söka lämpligt arbete upphör att gälla efter den 100: e ersättningsdagen.

Baker Ahmad

2005-04-02