Tillhör våra barn en förlorad generation?

“Vi tillhör den förlorade generationen”, brukar mina vänner säga då samtalet övergår till vår uppväxttid i Irak. Jag föddes på sexttiotalet. När jag är nio år utbryter den kurdiska militära kampen mot Bagdads regim. Vid tonåren bevittnar jag det längsta kriget under modern tid, alltså Iran-Irak kriget. När jag är klar med mina studier på universitet blir Kuwait invaderat av Irak. Därför låter det inte så konstigt att våldet får en sådan betydelse och så mycket utrymme i vårt kollektiva minne.

Men tack vare min lilla dotter blir jag då och då påmind om tillvarons andra sidor.

Det är en sen kväll. Innan min lilla flicka går och lägger sig, brukar jag läsa en saga eller berätta något för henne som jag tror att hon skulle tycka om. Vid ett av dessa tillfällen löd min berättelse så här:

En listig räv ville roffa åt sig det byte som en sovande björn hade framför sig. Knappt hade räven hunnit dra bytet till sig, när björnen vaknar ur sin dröm, tar ett fast grepp om räven och lyfter upp honom i sin stora käft. Då stirrar min dotter mycket förvånad: Skall björnen käka upp lilla räven? Vad har han gjort? Så haglade hennes frågor över mig. Jag märkte att något hade gått fel! Jag fattade misstaget jag hade gjort. Då ler jag åt henne och fortsätter:

Nej lilla gumman. Du vet att rävar är jättelistiga och alltid har något i bakhuvudet. Då frågar räven honom om björnen kan sjunga sin favoritsång för räven som hans sista önskan i livet innan han blir uppäten. När den stora och arga björnen öppnar munnen för att sjunga sin favoritsång, faller räven ur hans stora käft och springer i väg allt vad han orkar. Då säger min dotter: Så skall det vara. Varför skulle räven mista livet för en liten köttbit?!

Jag läser i en kurdisk tidning utkommen i den irakiska delen av Kurdistan följande påstående: “En tysk författare, angriper tyska skolministeriet för sin flathet för att tyska skolböcker avsedda för det nya läsåret, innehåller våld och blodiga historier som kan påverka barnen negativt.” Och för att visa exempel på ett mer ansvarsfullt och avantgardistiskt steg som gjorts på andra sidan jordklotet, nämner han förändringarna i de kurdiska skolböckerna i irakiska Kurdistan. Han förklarar att: “kurderna har tagit bort alla bilder på Saddam Hussein vilka fanns på första sidan av alla irakiska skolböcker.”

Jag tittar på de nämnda och beundrade kurdiska skolböckerna som vår käre tyske författare lyfter fram. På sidan 2 i nästan alla dessa böcker, får man läsa nationalistiska verser, där små barn med ett gevär i handen sjunger: “Vi dör för din skull mitt heliga land.” Lägg till detta alla de spökhistorier och andra hemska berättelser som barnen får ta del av som ren vetenskap! Bortse också från att varje nytt avsnitt i skolböckerna börjar med koranversen “Gud är stor”. “Vi är den kommande förlorade generationen”, kan min systers söner och döttrar hävda när de är vuxna och blickar bakåt.

Baker Ahmad

2004-10-26