Publicerad i Expressen 2006-01-21
Hedersvåldet skördar fortfarande liv
Fyra år efter mordet på Fadime Sahindal, lever fortfarande många flickor under hederskulturens kvävande förtryck. Än hotas många till livet och får gå under jorden för att undkomma med livet i behåll. Om tidigare låg fokus bara på flickor i samband med hedersvåldet, fick det svenska samhället en blodig påminnelse om det felaktiga i det perspektivet. Våldet denna gång tog en ung mans liv i hederns namn. Abbas Rezai, en ung afghansk asylsökande, mördades i november 2005 i Högsby i Oskarshamn sedan han hade förälskat sig i en 16 årig flicka. Den kärleken började på en chatsida på Internet. De blev stört kära i varann, förlovade sig i hemlighet och hoppades på ett långt gemensamt liv om de hade fått bestämma själva. Problemet var bara att den kärleken var förbjuden. Flickvännens familj hade istället annat i sikte för sin dotter. Abbas var inte välkommen i den världen eftersom han omkullkastade familjens heliga planer.
Denna gång mördades inte flickan eftersom man hade trott att stötestenen för familjens heder var ur världen. Men på det psykiska planet mördades hon också. Hon förlorade sin älskade genom sin familj; dem som hon hade älskat hela sitt liv.
Hedersbrott är inga brott som begås i hast mod. Det handlar om planerade våld mot i första hand flickorna. Mord är ett sällsynt tillgrep i det systemet. Hotet om våld och de sociala konsekvenserna av att bryta mot systemets regler brukar räcka. Flickorna underkastar sig systemets kvinnofientliga reglementen och inlemmar dess värden. Hela det kvinnofientliga och patriarkala systemet bygger på den totala kontrollen av kvinnans sexualitet. Våldet är till för att garantera systemets fortbestånd med dess inneboende tydliga könsroller, normer och könsaparthied. Det är ett krig mot det kvinnliga könet och hennes krav på jämlikhet och rätten över sitt liv och sin kropp.
Hedersmord är bara toppen på det isberg som står under ytan och stoltserar med sina blodiga fingrar. Att bestiga toppen på det isberget ger inget perspektiv värt namnet. Man ser bara den blanka ytan på vattnet och i bästa fall kanske skymtar någon duktig forskare något av berget där under. Hedersmord handlar om värderingar, om värdesystem, om levnadssätt som har olika religiösa, kulturella och traditionella institutioner bakom sig.
Värderingar och olika religiösa och kulturella institutioner kan man inte bemöta med informationskampanjer och upplysningsmaterial. Dessa har självklart en viss betydelse i ett strukturellt förändringsarbete. Värderingar försvagas eller förstärks beroende på det samhälleliga utrymme de får genom de politiska styrkeförhållandena. Lättar man på det politiska trycket mot traditionella och konservativa idéer får de självklart ett uppsving. Hederskulturen bygger på förkastliga normer och värderingar ur jämlikhets och jämställdhets perspektiv. För att bekämpa hederskulturen måste man inrikta sig på de strukturer och system som upprätthåller och försörjer dessa värderingar.
Det är här frågan om religiösa skolor för barn och barn och religion i allmänhet aktualiseras. Religioner är patriarkala. Religiösa skolor bygger på religiösa värderingar med ett föråldrad och helt förkastligt könsperspektiv där kvinnan är den uppenbart förtryckta parten i guds namn. Synen på sexualiteten ur det islamistiska och traditionella kristna perspektivet är ett helvete för den moderna människan. Barn i dessa religiösa och traditionella miljöer lärs från barnsben att hata sig själva och sina känslor för sina syndiga tankar och ibland göromål. Religioner är odemokratiska i sitt väsen eftersom de inte har med människan att göra utan med den högre makten. De är dogmatiska i grund och botten eftersom de har sina oföränderliga heliga verser och order. Här är nyfikenheten en oförlåtlig synd. Tänk vad som händer när barn tvingas att ha med detta system att göra, inte bara i hemmiljön utan också i skolan och på fritiden. Det här är det värsta man kan göra mot barn och den största tjänst som kan göras för hederskulturens fortbestånd.
Religiösa skolor för barn måste avskaffas eftersom barn inte har något med religion att göra. Barn måste skyddas från alla de fördomar och konstlade indelningar som olika religioner sprider. Att låta barn indoktrineras av religiösa könsroller är stötande. Bibel- eller koranskolor för barn är ett slag i ansiktet för de humanitära värdena som lägger barns bästa i främst rummet.
Enligt Sveriges Radio, har regeringen planer på att göra förändringar i den nuvarande skollagen angående religiösa skolor. Man tänker göra det svårare för de religiösa friskolorna att vara religiösa om de vill ha statliga medel. Men man tillåter startandet av religiösa skolor utan statlig stöd (och självfallet utan inblandning!). Den enda skillnaden för statens del blir alltså att inte betala något bistånd till de religiösa skolorna som vill stå på sina egna ben. Vad hjälper detta barnen? Vad hjälper detta de små beslöjade flickorna, de små själarna som måste rabbla gudsverser i koran- och bibelskolor? Vad hjälper detta mot de kvinnofientliga normer och värderingar som dessa skolor har hela sin grund och tyngd på? Ingenting. Barnen och flickors fri- och rättigheter blir de stora förlorarna i denna gamla nymodighet. Detta ger hederskulturen ytterligare skjuts framåt och hedersmordskandidaterna kommer att knuffas in oavkortat i den blodiga men osynliga kön.
Vi kräver att alla religiösa skolor för barn stoppas. Barn har inget med religion att göra. Kvinnors jämlikhet och fri- och rättigheter skall väga klart tyngre än religiösa institutioners krav på intrång i det offentliga rummet. Skolor skall inte tillåta religiösa symboler och yttringar på sitt territorium. Och sist men inte minst: inga föräldrar skall få förhindra sina barn att delta i olika skolämnen eller skolaktiviteter med hänvisning till religion, kultur, eller olika seder och bruk.
Soleyman Ghasemiani
Ordf. Barnen Först
Sara Mohammad
Ordf. riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime
2006-01-20