Kvinnoförtryck och islamofobi

 

 

I en debattartikel i GP 19/1 går Nazem Tahvizadeh och Thaher Pelaseyed till hårt angrepp mot arrangörerna av Vita nejlikors festivalen i Göteborg. De menar att arrangörernas synsätt i att klandra religion och kultur för hedersbrott kan gynna islamofobi. Vidare hävdar de att denna analys ”går hand i hand med islamofobiska, imperialistiska strömningar som idag legitimerar ockupationen av Irak, Palestina och ett anfallskrig mot Iran”.

Som ordförande för Barnen Först i Sverige, vill jag först dementera något. Barnen Först har inte varit med som arrangör i den nämnda festivalen, De som kallat sig för Barnen Först är några avhoppade vänner som inte längre har något med oss att göra. Den intresserade kan få mer information på vår hemsida www.barnenforst.se om detta.

Vita Nejlikors festivalen får stå för sina texter och uttalanden. Men på många punkter har vi en gemensam värdegrund däribland frågan om hedersrelaterat våld. Här vill jag bemöta textförfattarnas försök att likställa hedersrelaterat våld med det allmänna våldet mot kvinnor överallt. Det var precis samma synsätt som mynnade ut i Gudrun Schymans uttalande om de ”svenska talibanerna”. Författarna använder stora ord som patriarkatet för att inte säga något alls. De menar att det är patriarkala strukturer i familjen som står bakom hedersbrott. Jag tror inte att någon invänder mot detta. Men vad är patriarkala strukturer och varifrån har de hämtat sina värderingar om inte från religion och kultur. De gamla patriarkerna var inget mindre än de gamla religiösa överhuvuden. Religionen var den ideologiska grunden för den patriarkala ordningen. Hedersvåldet bygger på värderingar som legitimerar kvinnans ofördelaktiga sociala status som en lägre stående varelse, en andra rangens människa, en farlig och opålitlig sexuell varelse som är till för att tjäna sin man, sin gud och sina barn. Hon skall övervakas som en egendom och hennes sexualitet, hennes umgänge, hennes relationer med omvärlden stympas eller kontrolleras totalt. Hon ska vara fin och oskuld; gå tyst, skratta inte offentligt, titta inte i främlingars ögon, skaka inte hand med män, dölja varenda millimeter av sin kropp, vara beslöjad, lämna aldrig sin man, vara beredd att till tillfredställa sin man var oh när som helst.

Det är detta de patriarkala strukturerna går ut på. Textförfattarna säger inte ett enda ord om detta vilket påbjuds de troende från just de religioner de tar i försvar. Islam är inget undantag på detta område men den mest hårdföra av dem i dagsläget inte minst p.g.a. den politiska islams intåg t.o.m. i hjärtat av Ungvänster.

När religiösa värderingar inlemmas i det samhälleliga livet förvandlas de till kulturella normer och formar de sociala koderna. Då kan de tidigare religiösa värderingarna verka utanför själva religionen också. Det är därför dessa normer kan framträda hos både troende likväl icke troende familjer i samhället.

Så visst har hedersvåldet att göra med kultur och religion. Men det är bara en nationalistisk förklaringsmodell som kan dra slutsatsen om kulturell enhet hos folkgrupper, tesen om ett folk och en kultur. Det finns alltid olika kulturer i ett och samma samhälle utan några främmande invandrare! Heders- och kyskhetskulturen är en kultur som har den politiska makten bakom sig i många länder med islam som dominerande religion och som en del av makten, om inte hela den. Dessa värderingar präglar juridiken, strafflagen, utbildningsväsendet, kulturinstitutionerna, arbetsmarknaden, familjen etc. Den andra kulturen finns också där, levande trots förtrycket. Fadime hörde till den andra kulturen. De sociala rörelserna för kvinnors fri- och rättigheter och eldsjälarna mot hedersbrott i dessa länder och i den övriga världen tillhör den andra kulturen som författarna inte ser.

Nu till damoklessvärdet islamofobi och den förhatliga imperialismen! Visst ska man vara rädd för religioner när de försöker tränga in sig i det offentliga rummet. Religion skall vara hundra procent privat annars skall man med fog vara rädd för dess vetenskapsfientlighet, vidskepelser, trångsynthet, dess patriarkala ordning, kvinnofientlighet, könsrollerna, sexualiteten, barnförtrycket, för den totala dogmatismen och hatet mot ”de andra” och de otrogna. Denna rädsla mot religioner, vilken den än är, är befogad och rättmätig. Det är bara en marsian som kan få detta till att betyda rädsla för de människor som kallas muslimer. Detta synsätt betyder ingenting annat än förbud mot kritik av religioner eller ideologier eller olika värdegrunder. Författarna jämställer Barnen Först och arrangörerna för Vita nejlikors festivalen med de ”islamofobiska” imperialisterna som har invaderat Afghanistan och Irak. Att ställa oss i samma rad är bara löjeväckande. Författarna är ute och cyklar när de kallar imperialisterna för islamofober. I Afghanistan är det islamister som har kommit till makten med USA: s oförbehållslösa stöd. USA hade inga problem alls med talibanerna innan terrorn den 11:e september. De var i själva verket imperialismens gossebarn som massproducerades av CIA:s dollarsäckar i Pakistan. I Irak är det islamistiska krafter som sitter vid makten tack vare ockupanternas uppenbara förkärlek till islamitiseringen av statsmakten. Binladen var USA:s älskade kämpe tidigare. Saudiarabien är västmakternas käraste hejduk i mellanöstern. Religionen är en viktig kugge i den rådande världsordningen till imperialisternas favör. Varken de tidigare kolonialmakterna eller dagens västmakter har haft några ambitioner att försvaga religioners bojor i tredje världen. Tvärtom har religionen använts som ett medel för att säkerställa sina intressen på bekostnad av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.

Artikelförfattarna blandar korten mycket oskicklig. I sin antiimperialistiska iver har de inget emot att hamna i samma skyttegravar som de mest reaktionära krafterna. Bara de är emot USA, så räcker det för författarna att börja applådera. Att de krafterna sedan håller på att anställa blodbad på alla de människor som vill leva ett fritt, jämlikt, jämställt och människovärdigt liv, bekommer dem inte!

 

 

Nick Alemi

2006-01-22