Vilka krafter får Sabunis uppbackning?

 

 

Det tog alldeles för lång tid för den nya regeringen innan man hann deklarera öppet vad man tänker göra mot hedersbrotten som drabbar många av våra tjejer och pojkar i de patriarkala och traditionella miljöerna. Med tanke på den nya integrations-, och jämställdhetsministerns tidigare kända engagemang och hennes ibland kontroversiella förslag mot hederskulturen, var det många som hade stora förhoppningar om en mer djupgående politik på detta område för att sätta stopp för hederskulturen. Dessa förhoppningar visar sig tyvärr vara nu grusade i och med ministerns artikel på Expressens debattsida dagen innan internationella kvinnodagen. 

I de punkterna som Nyamko Sabuni radar upp i sin artikel finns inte så mycket nytt bortsett från tillsättandet av en nationell stöd- resursperson i frågor som rör hedersbrott. Det är frågor som stöts fram och tillbaka många gånger även av den föregående socialdemokratiska regeringen. Visst är det viktigt att höja myndigheternas kunskaper om hedersmord; eller att öka olika myndigheters samarbete och en effektivare samordning av insatser; likaså att tillvarata de olika ideella organisationernas kunskaper och insatser. Att skolan inte ska ge dispens i ämnen som sexualupplysning och musik är inte heller nytt. Det som har saknats och gör det fortfarande är bristen på djupgående krafttag på det förebyggande planet mot heders- och kyskhetskulturen.

Första punkten i artikeln berör frågan om religion och hederskultur. Påståendet att hederskultur inte har med någon specifik religion att göra är förvisso sant men problemet är att detta påstående görs till ett reningsbad för religionen i allmänhet och dess oskuld i vad gäller hederskulturen. Nyamko Sabuni är inte ensam om detta, samma sak gjorde även den förra regeringen. Det tråkiga är att Nyamko var tidigare mycket järvare på den punkten innan hon blev minister. Då såg hon religionens del i förtrycket av kvinnors fri- och rättigheter och hade till och med konkreta förslag däribland stängning av religiösa skolor för barn och inskärning av de statliga bidragen till religiösa samfund.

Varför rentvår man då religioner helt och hållet från ansvar? Ser man inte hur islamistiska och kristna högern vässar sina klor mot det moderna samhället och de grundläggande universella mänskliga fri- och rättigheterna? Svaret får man söka i värde-, och kulturrelativismen. Det går inte att gå i strid mot de religiösa krafterna och deras inträde i det offentliga rummet, utan att hamna i en öppen konflikt med den kulturrelativistiska politik som utrikespolitiken vilar helt och hållet på och som genomsyrar också inrikespolitiken, inte minst, i form av den så kallade integrationspolitiken. Dessutom är det svårt att föreställa sig en drabbning med de religiösa krafterna av en regering med kristdemokrater och centerpartister med vid rodret; ett centerparti som inte ens väjde för att ha islamistiska kandidater på sin riksdagslista som öppet krävde islamiska lagar för ”den muslimska” befolkningen.

Att rentvå religionens del i hederskulturen är ett mycket allvarligt företag med ont bråd död som konsekvens för många flickor. Kyskheten är en grundbult i alla religioner. Synen på sex och särskilt kvinnans sexualitet är öppet kvinnofientlig, förnedrande och patriarkal. De värderingar som vidmakthåller könsapartheiden och befäster kvinnans underordning uppbackas av religionen i sin helhet. Hederskultur och hedersbrott får sin näring från dessa religiösa och patriarkala värderingar som förbjuder sex innan (och utanför) äktenskapet, begränsar kvinnans rörelsefrihet, stryper hennes rätt över sin egen kropp och gör henne till mannens och familjens egendom. Slöjan är en del i detta kvinnoförnedrande religiösa system och värdegrund. Hederskulturen är inget annat än detta människovidriga förtryck mot kvinnor som till följd av religionens tusenåriga makt har förvandlats till kultur, tradition, lag och ordning med staten som garant och försvarare in i våra dagar i många olika länder.

Det går inte att göra något förebyggande arbete värt namnet om man förbiser religionens roll och inte vidtar specifika åtgärder mot religionen som institution och de nämnda religiösa värderingarna. Det går inte att försvara kvinnors rätt över sin kropp, deras universella fri- och rättigheter men se genom fingrarna på små beslöjade flickor på dagis och grundskolor. Det går inte att ivra för alla barns lika rättigheter samtidigt som man tillåter små barn hjärntvättas i koranskolor och andra religiösa skolor med religiöst hat, religiös inskränkthet och kvinnohat. Religiösa skolor befäster kvinnofientliga könsroller och ger näring åt kyskhets- och hederskulturen. Dessa skolor förgiftar barnens värld med förlegade normer och perspektiv, något som barnen inte har några som helst möjligheter att värja sig mot. Det är grymt och oförlåtligt att staten tillåter små barn inskolas i patriarkala normer och värderingar.

Religiösa institutioner och inte minst islamistiska sådana, försvarar kvinnans underordning och inskränkningen av hennes fullständiga jämställdhet med män. Religiösa institutioner skall därför inte få ett öre av staten. Staten skall vara fullständig sekulär vilket innebär att kyrka och stat måste vara helt åtskilda och att religionen blir en privat sak.

För att inga barn skall kunna berövas rätten till olika skolämnen, som musik, sexualkunskap, simning, bild etc. måste lagen tydliggöras på ett sådant sätt att ingen skola får ge dispens i några ämnen till föräldrar med religiösa, kulturella eller andra motiv.

Det är de progressiva krafterna i samhället som måste få stöd i det förebyggandet arbetet för att pressa tillbaka bakåtsträvande krafter och värderingar. Frågan är åter det samma som stod framför den socialdemokratiska regeringen: vågar man satsa på det nya, de progressiva krafterna inom de nya medborgarna eller lutar man sig som förr mot de konservativa och patriarkala krafterna? Svaret gör oerhörd skillnad, nämligen liv eller död för somliga tjejer och killar.

 

Soleyman Ghasemiani, ordf. Barnen Först     

Sara Mohammad, ordf. Glöm aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.

 

2007-03-08